Arne Frifarare

Biography - CV

Born in Stockholm in 1956. Lives in Stockholm 

Education:
Royal University College of Fine Arts, Stockholm 1982 - 1987
Pernbys målarskola 1979 - 1980
Gerlesborgsskolan 1978 - 1979

Solo Exhibitions:
Galerie Bel'Art, Stockholm, 2009
Lilla Galleriet, Helsingborg, 2009
Galerie Bel'Art, Stockholm, 2008
Galleri Persson, Malmö 2006
Lilla Galleriet, Helsingborg 2006
Galleri Birgersson, Halmstad 2005
Galleri Kavaletten, Stockholm 2004
Lilla Galleriet, Helsingborg 2002
Galleri Kavaletten, Stockholm 2002
Galleri Kavaletten, Stockholm 2000
Galleri Viktoria, Dala Husby 1996
Lilla Galleriet, Umeå 1994
¨Majoren¨, Sollefteå 1994
Galleri Svenska Bilder, Stockholm 1992

Group Exhibitions:
¨Labyrinth 1¨, Gallery Genesis, Athens, 2010
Konstmässan, Sollentuna, 2008, with Galerie Bel'Art
Vårsalongen Liljevalchs Konsthall Stockholm 2000
Vårsalongen Liljevalchs Konsthall Stockholm 1993
¨Ung sommar¨, Södertälje Konsthall 1987
¨Gränsvärden¨, Heland Wetterling Gallery, Stockholm 1987
Galärvarvsprojektet 1983
Vårsalongen Lijevalchs Konsthall Stockholm 1982

Represented:
Statens Konstråd
Södertälje Kommun
Umeå Kommun
Dal Regemente
SAK, Sveriges Allmäna Konstförening

 

Helsingborgs Dagblad April 29, 2006

 

Frifarare väcker det inre barnet    

 
Arne Frifarares tretton målningar på lilla galleriet spelar med betraktarens fantasi på sitt eget märkliga sätt. som sånger ur en gammal visskatt bär hans målningar på sin specifika sagoaktiga exotism. : Arne Frifarare

I Frifarares arbeten går verkligheten hand i hand med sagans overklighet. Men det sker inte utan vidare. I förstone kan hans bildvärld ofta förefalla helt normal, som till exempel i "Fiske".
Vid närmare betraktande märks dock en sällsam förskjutning inom det som man från början upplevt som ett mer alldagligt synintryck. Träden i förgrunden är låga som grässtrån, och i fjärran har det smugit sig in en suggestivt eldsken mellan skogsbrynet och dess spegelbild i vattnet.

Frejdigt tar han sig friheten att dela in sin bilduppbyggnad efter egna principer. Som i "Över, mellan och under jorden" där han staplar olika händelser och skeenden ovanpå varandra. Inte nog med detta, han bygger samtidigt också in anakronistiska anslag i kompositionen. Hur kunde annars en rad indianska, fjäderprydda ryttare från bergskammen speja ner i dalgången på ett par människor i moderna kläder som spelar kort därnere? Om man då som betraktare känner sig närmast dessa två, så ändras situationen när blicken uppifrån landar (fortfarande på samma tavla) i en inhägnad med en björn.
Färgerna spelar ut varandra i häftiga ackord; som den azurblå himmel mot den röda klippan som angränsar till den guldgula slätten med det kortspelande paret. Nedanför, inom hägnets gråa stenmur blängar den maffiga björnen på en liten räv.

Samtliga målningar ger en stark stämning genom sin säregna sagoton och förmedlar en längtan till en arkaisk tidlöshet. På en av målningarna, "Vargarna", ylar en liten flock mot skyn.
I ett annat verk, kallat "På väg", lunkar gråtassarna efter varandra mot obestämt mål. I "Smygarna" avtecknar sig svartklädda gestalter mot benvita murar i en becksvart natt; i en annan bild stannar en lysande komet ovanför ett medeltida torn framför en gyllene evighetsfolie.
Någon berättade att en besökare i målningen "Hyddorna" från en av sina utlandsresor kände igen just den sortens arkitektur. Konstnären svarade att han har hittat på alltsammans. Har han det? När kan vi överhuvudtaget vara säkra på att vi är ensamma om en innovation?
När kan vi tryggt påstå att aldrig ha tagit intryck av någon, någonstans – i verkligheten, eller i drömmen; i sedd, eller avlyssnad form? Vi påverkas ständigt, men sällan är vi medvetna om det.
Arne Frifarares utställning kan vara intressant av många skäl och inte minst kan den, om vi tillåter det, väcka upp barnet inom oss.

Silvia Helperin
29 april, 2006
Helsingborgs Dagblad